grebner

Klockan gick mot fem och det regna lite grann,
snart skulle natten bli till dag.
Vi satt där vid elden och prata med varann,
Erik Johan Andersson och jag.
Dimman kröp sakta iväg över sjön
och storlommen ropa nånstans.
Jag såg i Eriks drömmande blick
hur lågorna trådde sin dans.

Det är här man känner vart stigarna går
och man vet vem som är släkt med vem.
Det är här man vet var gäddorna står
och det är hit men kommer när man kommer hem, du vet,
ja, det är hit man kommer när man kommer hem...